Tandvårdsrädsla - Vad beror det på?

Allt från oro till allvarlig fobi

Att gå till tandläkaren hör till de tio saker människor i allmänhet är mest rädda för. Så kallad fobisk tandvårdsrädsla, det vill säga stark rädsla som kan göra att man helt undviker tandvård, är en av våra vanligaste fobier. I dagligt tal används fortfarande begreppet tandläkarskräck när man talar om rädsla för behandling hos tandläkare. Men numera använder man oftare tandvårdsrädsla eller tandbehandlingsrädsla, eftersom det ju i allmänhet är behandlingen och inte tandläkaren man är rädd för.

När tandvårdsrädslan är så stark att den gör att man inte får den tandvård man behöver, eller när den gör att man inte fungerar på ett bra sätt i andra situationer i livet, talar man om tandvårdsfobi.

Hälften av alla vuxna är rädda eller oroliga

Ungefär hälften av alla vuxna uppger att de känner obehag och är rädda när de besöker tandläkaren. Andelen personer som lider av en extremt stark rädsla är drygt fem procent. Bland människor som inte går regelbundet till tandläkaren är tandvårdsrädsla ett av de vanligaste skälen till att man inte går.

Vanligare hos yngre och hos kvinnor

När det gäller tandvårdsrädsla hos vuxna säger kvinnor oftare än män att de är tandvårdsrädda. Man vet inte säkert om det innebär att kvinnor verkligen är räddare, eller om de har lättare att erkänna att de är rädda. Tandvårdsrädsla är vanligast i åldrarna 20-35 år. Därefter minskar den med ökande ålder.

Familj och vänner påverkar

Det har inte gått att peka ut någon speciell egenskap hos dem som drabbas av tandvårdsrädsla. Men man vet att tandvårdsrädsla är vanligare hos personer som är lite känsligare psykiskt eller socialt, som har en mer otrygg livssituation eller som har lite svårare att hantera stressande situationer. Det märks särskilt tydligt när man är barn.

Till den här typen av sårbarhet hör till exempel påverkan från familj eller bekanta. Det vanligaste är att man har påverkats av tandvårdsrädda föräldrar eller syskon. Men ibland kan det till och med räcka med kamraters skräckhistorier för att ett barn ska bli rädd.

Människor reagerar med rädsla i en del situationer

Mycket tyder på att människor lätt reagerar med stress och rädsla i vissa situationer. Det anses ha sin grund i människans tidigare utveckling, då en del reaktioner var nyttiga och bidrog till överlevnaden. Hos den moderna människan visar sig det här som en benägenhet att bli rädd och stressad i situationer som liknar dem som en gång var verkligt farliga. Det kanske är så att tandvårdssituationen innehåller förhållanden som lätt kan orsaka stress. Det kan till exempel röra sig om höga ljud, starkt ljus, att ligga ned utan flyktmöjlighet och att få hårda föremål mot tänderna.

Brist på kontroll skapar rädsla

Särskilt betydelsefullt när man utvecklar tandvårdsrädsla är att man upplever en stor brist på kontroll i tandläkarstolen. Man måste överlämna en del av ansvaret för den egna kroppen till tandvårdspersonalen, samtidigt som det sällan finns tillräckligt med tid att lära känna den som ska behandla en.

Rädda människor kan ofta berätta hur de känt sig överkörda och tvingade till behandling. Bland litet äldre tandvårdsrädda är det inte ovanligt att man kan berätta om tandvård under handgripligt tvång. Sådana situationer är ovanliga i dag, men upplevelsen av brist på kontroll kan skapa rädsla även om det inte varit fråga om tvång.

Tandbehandlingen är dessutom extra ansträngande genom att den helt eller delvis tar ifrån en möjligheterna att uttrycka åsikter och önskemål med munnen.

Rädsla skapar smärta

Innan ett ingrepp görs ska man ha fått en fullgod bedövning. Man ska vara klar över att smärta är ett komplicerat sinnesintryck och att man kan känna smärta på grund av sin rädsla trots att tandläkaren egentligen har lagt en perfekt bedövning. Det här bekräftas av personer som botats från sin tandvårdsrädsla och som märker att bedövningen fungerar bättre när rädslan minskar.

Man kan känna obehag även om det inte gör ont

Man upplever ofta smärta när tandläkaren borrar, bedövar, rotfyller eller tar bort en tand. De här behandlingarna kan göra ont, men de är också förknippade med andra intryck som kan vara obehagliga. Borrningen innebär vibrationer och höga ljud. Bedövningen innebär att man får en spruta och ger upphov till en förändrad känsla i det bedövade området som många upplever som obehaglig. Under rotfyllningen används vassa instrument i munnen och skrapande ljud uppstår. Dessutom fästs en gummiduk över tanden som kan skapa en känsla av instängdhet. När tandläkaren drar ut tänder uppstår ljud och känslor av tryck och press, trots bedövning. Alla de här intrycken kan lätt bli till en skrämmande upplevelse, även om man faktiskt har fått en fungerande bedövning.

Lätt att bli rädd – svårt att bli av med rädslan

För en del tandvårdsrädda kan det räcka med att ha varit med om enstaka behandlingar som upplevts negativt för att man ska bli rädd. Men hos de flesta läggs upplevelse till upplevelse så att man blir allt räddare. Man kan säga att behandlingarna förstärker den rädsla man redan har och att en ond cirkel uppstår genom att tidigare erfarenheter gör att man upplever nya behandlingar allt mer negativt. Det krävs få erfarenheter för att negativa känslor ska uppstå medan det krävs många positiva erfarenheter för att rädslan ska försvinna. När tandvårdsrädsla behandlas krävs det därför i allmänhet flera besök under en längre tid för att man ska få ett positivt resultat.

Tandvårdsrädda får sämre tänder med tiden

Det finns inga skillnader mellan tandvårdsrädda och andra i unga år. Men med stigande ålder uppstår skillnader, som att tandvårdsrädda oftast har förlorat en del tänder och har fler hål i tänderna. Däremot har de ofta färre lagningar och fler olagade hål, vilket speglar att de inte har fått den tandvård de behöver.

Rädslan kan påverka hela livet

Tandvårdsrädda som klarar att gå till tandläkaren regelbundet får sällan några särskilda problem vid sidan om rädslan och stressen under besöken hos tandläkaren.

Tandvårdsfobiker som har undvikit tandvård under en längre tid hamnar däremot ofta i en ond cirkel. Rädsla och ångest gör det omöjligt att gå regelbundet till tandläkaren och man börjar undvika tandvård på ett fobiskt sätt. Efter hand tillkommer så en medvetenhet om än större behandlingsbehov. Man känner sig socialt pressad och börjar tycka att det syns att man inte har varit hos tandläkaren på länge. Man är rädd för att ha dålig andedräkt och självförtroendet börjar svikta. I de här fallen blir tandvårdsrädslan ett problem som påverkar livet i stort och skapar svårigheter i umgänget med andra. Det kan till exempel kännas svårt på jobbet, att gå ut och äta eller att gå på bio.

sanei2